Kategorier
filosofi

Gamla hundar KAN & VILL lära sig nya saker

Jag fick tillåtelse av Maria att dela den här historien om hennes hund Tekla. Hon var gammal, trött och hade tappat livslusten efter att en av hennes hundkompisar gått bort. Men när Maria började träna hundtricks med Tekla hände något fantastiskt …

Downward Dog och Teklas historia

Den vackra videon nedan är skapad av Michael Killen och Samm Hodges, producerad av “Animal” (www.animalstudio.com). “Downward Dog” följer Nans dagliga liv och berättas av hennes filosofiska hund, Martin.

Downward Dog from ANIMAL on Vimeo.

Om kärleken till tricks och att lära sig nya saker. Om resan till Trick Dog Champion. Maria berättar:

Tekla

Tekla var 15 år och ganska skröplig som man är i den åldern. Hon såg dåligt, hörde dåligt, sov mest. När man kom hem från jobbet gick vi fram till soffan och väckte henne – då viftade hon glatt på svansen och somnade i princip om ifall vi inte gick ut i skogen och kissade. Hon var “gammal” helt enkelt, men frisk i kroppen förutom lite gamling-stel. 

Hennes hund-kompis blev diagnosticerad med cancer ganska plötsligt och vi fick låta honom somna. Jag tittade på min gamla Tekla och tänkte att hon kommer att säcka ihop när hon inte har någon kompis mer. Då hade jag precis sett en video i en hundgrupp där någon hade gjort tricks, filmat och fått diplom. Jag tänkte att det inte finns något som hindrar att jag och Tekla försöker göra lite tricks, så får hon något att göra istället för att sakna sin kompis. Jag trodde det egentligen ganska omöjligt – hon var som sagt både stel, lomhörd och hade nedsatt syn, och hade egentligen inte tränat något alls förutom ett par hundkurser i sin ungdom. Men hon hade ju kunnat sitt och sånt när hon var yngre så jag tänkte att vi fräschar upp det hon redan kan och med lite tur så kunde vi klara ett NTD tänkte jag. 

Så vi började. Det var svårt att få med henne på banan men med mycket köttbullar så hittade hon stor glädje i att fräscha upp sina gamla kunskaper. När “det gamla” var klart så hade vi nästan tillräckligt antal för att ta ett NTD så jag tänkte att hon kunde väl få testa något nytt. Och det gjorde hon gärna! Så vi ansökte om NTD och blev godkända! 

Då tänkte jag att vi kan väl börja prova på några av tricken från ITD… Det går garanterat inte tänkte jag, men några kan hon kanske lära sig. Och hon lärde sig! Och chockerade mig milt sagt, med sin nyvunna energi, sin levnadsglädje och villighet att prova helt nya saker i denna ålder. Hon blev piggare både i huvud och kropp, sov för att hon var trött – inte för att hon “inte hade något annat att göra”. 

När hon klarat sitt ITD så gjorde hon nästa nivå och nästa. Hon klarade sig igenom Expertnivån och var som förbytt. Istället för att ligga och sova när vi kom hem och ge en liten svansviftning när man väckte henne så stod hon redo i hallen (för hon hade HÖRT när man var utanför), tittade på mig med gnistrande ögon, viftade snabbt på svansen och undrade “vad ska vi göra idag?” 

När vi hade klarat ETD-nivån så tänkte jag inte längre “det är omöjligt” – för min gamla tant hade verkligen bevisat för mig att gamla hundar både kan och vill. Championatet var inte omöjligt. Men osannolikt – även om hon var piggare än hon varit på många år så förstår man ju att vi inte har all tid i världen kvar. Tekla hade nu hunnit fylla 16 år. Men vi kunde inte bara sluta, utan vi fick ju testa tricksen för Championatet så långt vi kunde.

Vi kämpade. Oj vad vi kämpade. Många köttbullar blev det när hon skulle lära sig att dra i ett rep. Och distansbeteenden. Men vad hon älskade det. 

I cirka 9 månader övade vi tricks. Dessa 9 månader vet jag var de bästa i Teklas liv. Vilken energi min gamla tant fick. De sista 9 månaderna återlärde hon sig sitt, hon åkte skateboard och spårade människor i skogen. Hon kastade sig över hinder och hoppade genom ringar, lärde sig doftdiskriminering och att öppna dörrar. VÅR relation blev helt annorlunda – istället för att gå långsamma promenader i skogen arbetade vi tillsammans, vi skrattade tillsammans och jag skäms av att säga att jag lärde känna min hund bättre sista 9 månaderna än jag gjort de första 15 åren. Vi delade så många nya upplevelser, lärde känna varandra, kommunicera med varandra på helt andra sätt med kroppsspråk (jag upptäckte också att jag redan hade massa kroppssignaler med henne som jag inte var medveten om) och vi blev närmare varandra på alla sätt än någonsin. 

Sitt sista trick för Champion-nivån gjorde vi en förmiddag. Tekla var trött så vi tog paus för dagen. På eftermiddagen var hon märkbart hängig så vi åkte in till veterinär. Teklas tid var inne – organen var för gamla och hade börjat ge upp. Hon fick somna för att inte vakna igen i mina armar. 

Tricket vi filmat den dagen kändes inte klart. Men jag ville skicka in det. För jag resonerade att min gamla dam hade kämpat så hårt så det måste ses av någon, filmen skulle inte bara bli kvar i min dator. Så jag sände in hennes championat-ansökan till USA. 

Några veckor efter att Tekla somnat in kom ett brev i posten. Hon hade fått godkänt Championat i Tricks! Hon hade klarat det! Vid 16 års ålder hade hon blivit den första Staffordshire Bullterriern i Sverige (tillsammans med en annan samma datum) att tilldelas TDCH. Jag grät när jag läste brevet och sa “du klarade det, Tekla”. 

För Tekla ändrade hundtrick hennes liv. Hon fick det absolut bästa sista året i sitt liv, och vi två tillsammans på ett helt annat sätt än tidigare. Jag har känt en sådan innerlig tacksamhet till er som gjort detta möjligt sedan dess. Tack för det sista året tillsammans med min supertant Tekla. 

kramar Maria

Från: markstig.se

Är du sugen på att träna tricks och komma närmare din hund, kika runt här på sidan, börja på NTD